Vad är blockchain-tekniken och hur fungerar den?

Sammanlänkade lila datablock med lagrad information omges av mindre noder i ett decentraliserat nätverk.

Blockchain är en delad, decentraliserad databas där information lagras i sammanlänkade block som är mycket svåra att ändra i efterhand. Tekniken är mest känd som grunden för Bitcoin och andra kryptovalutor, men den används i dag även inom områden som logistik, digitala avtal och ägarbevis. Den här guiden förklarar vad en blockkedja är, hur den fungerar steg för steg, var tekniken kommer ifrån och vad den faktiskt kan – och inte kan – användas till.

Vad är blockchain?

En blockchain (på svenska ofta kallad blockkedja) är en gemensam digital huvudbok som underhålls av många datorer samtidigt i stället för av en enda central aktör. En huvudbok är helt enkelt en förteckning över transaktioner eller händelser. Det speciella med en blockkedja är att samma kopia av förteckningen finns hos tusentals deltagare, och att de tillsammans kommer överens om vad som är giltigt.

I ett traditionellt system är det en bank, en myndighet eller ett företag som äger databasen och bestämmer vad som står i den. I en blockkedja är kontrollen i stället fördelad. Ingen enskild part kan ensam ändra historiken, eftersom alla deltagare har sin egen kopia och nya uppgifter bara läggs till om nätverket är överens. Det är den här egenskapen – decentralisering kombinerad med svårföränderlig historik – som gör tekniken intressant långt utanför kryptovärlden.

Namnet beskriver strukturen: data samlas i block, och varje block länkas ihop med det föregående till en kedja. Resultatet är en kronologisk logg som bara går att bygga på i ena änden, aldrig att skriva om i mitten utan att det märks.

Så fungerar en blockkedja

En blockkedja bygger på tre delar som samspelar: blocken med deras hashar, noderna som lagrar kedjan och konsensusreglerna som avgör vad som får läggas till. Nedan går vi igenom dem var för sig.

Block, hash och själva kedjan

Varje block innehåller ett antal transaktioner eller andra uppgifter. När blocket skapas körs innehållet genom en hashfunktion – en matematisk beräkning som gör om valfri datamängd till en kort, unik teckensträng. Minsta lilla ändring i innehållet ger en helt annan hash, vilket gör hashen till ett slags digitalt fingeravtryck.

Det smarta är att varje nytt block även innehåller det föregående blockets hash. Blocken blir därmed sammanlänkade. Om någon i efterhand försöker ändra en gammal transaktion förändras det blockets hash, vilket i sin tur bryter kopplingen till alla efterföljande block. Manipulation syns alltså direkt, och för att dölja den skulle man behöva räkna om varje block som kommer efter – samtidigt och snabbare än resten av nätverket.

Noder och det decentraliserade nätverket

Noderna är de datorer som kör nätverkets programvara och lagrar en kopia av hela blockkedjan. De tar emot nya transaktioner, kontrollerar att de följer reglerna och sprider dem vidare. Eftersom samma information finns hos många oberoende noder finns ingen enskild server som kan slås ut eller tas över för att förfalska historiken.

Om två versioner av kedjan skulle uppstå tillfälligt följer noderna i regel den längsta giltiga kedjan – den som mest arbete eller flest deltagare står bakom. På så sätt enas nätverket om en gemensam sanning utan att någon central domare behövs.

Konsensus – proof of work och proof of stake

Konsensus är den process där noderna kommer överens om vilket nästa block som ska läggas till. Det finns flera metoder, och de två vanligaste är proof of work och proof of stake.

  • Proof of work (arbetsbevis): Deltagare, så kallade miners, tävlar om att lösa ett beräkningstungt matematiskt problem. Den som löser det först får lägga till nästa block och belönas med kryptovaluta. Metoden gör det extremt dyrt att fuska, men den kräver mycket el. Bitcoin använder proof of work.
  • Proof of stake (andelsbevis): I stället för rå räknekraft väljs den som får skapa nästa block utifrån hur mycket kryptovaluta deltagaren låser som säkerhet. Metoden drar betydligt mindre energi. Ethereum gick över från proof of work till proof of stake i september 2022 i en uppdatering som kallas The Merge, vilket enligt Ethereum Foundation sänkte nätverkets energiförbrukning med omkring 99,95 procent.

Oavsett metod är poängen densamma: det ska vara billigt att följa reglerna och orimligt dyrt att bryta mot dem.

Steg för steg: så går en transaktion till

För att göra det konkret kan vi följa en enskild transaktion från start till bekräftelse. Flödet ser ungefär likadant ut oavsett vilken blockkedja det gäller:

  1. Någon skickar en transaktion. En deltagare signerar en överföring med sin privata nyckel – ett hemligt lösenord som bevisar att det verkligen är avsändaren.
  2. Transaktionen sprids i nätverket. Den skickas ut till noderna, som kontrollerar att den är korrekt signerad och att avsändaren har täckning.
  3. Transaktionen samlas i ett block. Giltiga transaktioner väntar i en kö och buntas ihop till ett nytt block.
  4. Blocket bekräftas. Genom konsensus (proof of work eller proof of stake) utses vem som får lägga till blocket, som förses med sin egen hash och det föregående blockets hash.
  5. Blocket läggs till kedjan. Alla noder uppdaterar sina kopior. Ju fler block som sedan byggs ovanpå, desto säkrare anses transaktionen vara.

Hela förloppet tar allt från några sekunder till flera minuter beroende på nätverk och belastning. Det är också här transaktionsavgiften tas ut, som ersättning till dem som utför arbetet.

Var kommer blockchain ifrån?

Blockkedjan är inte en lika ny uppfinning som många tror – byggstenarna är flera decennier gamla. Redan 1976 publicerade Whitfield Diffie och Martin Hellman artikeln ”New Directions in Cryptography”, som la grunden för modern kryptering med öppna och hemliga nycklar och tanken på en gemensam, delad förteckning.

Nästa viktiga steg kom 1991, när Stuart Haber och W. Scott Stornetta beskrev hur man kan tidsstämpla digitala dokument så att de inte går att ändra i efterhand, i artikeln How to Time-Stamp a Digital Document. Deras idé att kedja ihop dokument kryptografiskt är i praktiken en tidig beskrivning av det vi i dag kallar en blockkedja.

Själva genombrottet kom 2009. Den 3 januari det året skapades det första blocket i Bitcoin-nätverket, efter att en vitbok hade publicerats i oktober 2008. Bakom projektet stod den fortfarande anonyma personen eller gruppen ”Satoshi Nakamoto”. Bitcoin kombinerade den delade huvudboken med en helt digital valuta som ingen enskild part kontrollerade, och gav samtidigt deltagarna ett ekonomiskt skäl att upprätthålla nätverket. Vill du förstå myntet bakom tekniken har vi en separat guide om vad Bitcoin är och hur det används.

Offentliga, privata och tillståndsbaserade blockkedjor

Alla blockkedjor är inte öppna för vem som helst. I grova drag brukar man skilja på tre typer, beroende på vem som får läsa och vem som får lägga till information.

  • Offentlig (public): Öppen för alla. Vem som helst kan läsa kedjan, delta och verifiera transaktioner. Bitcoin och Ethereum är exempel.
  • Privat: Drivs av en enda organisation som bestämmer vilka som får delta. Används ofta internt i företag där man vill ha spårbarhet men inte offentlig insyn.
  • Tillståndsbaserad (permissioned) eller konsortium: En mellanform där en utvald grupp aktörer gemensamt driver kedjan, till exempel flera företag i samma bransch.

Jämförelse av blockkedjetyper

TypVem får deltaInsynExempelVanlig användning
OffentligAlla, utan tillståndFull, öppen för allaBitcoin, EthereumKryptovalutor, öppna tillämpningar
PrivatEndast en organisationBegränsad, internInterna företagslösningarSpårbarhet inom ett företag
Tillståndsbaserad / konsortiumUtvald grupp av aktörerDelad mellan deltagarnaBranschsamarbetenLeveranskedjor, bankväsende

Smarta kontrakt och vad blockchain används till

Blockchain är mer än en plats att lagra transaktioner – på nyare nätverk går det även att köra program direkt på kedjan. Dessa program kallas smarta kontrakt och är kod som automatiskt utför något när bestämda villkor uppfylls, till exempel att pengar betalas ut när en leverans har registrerats. Smarta kontrakt var en av nyheterna med Ethereum och är grunden för det mesta som byggs ovanpå blockkedjor i dag.

Utanför ren betalning finns flera användningsområden, även om många fortfarande är på försöks- eller tidig driftsnivå:

  • Leveranskedjor: Att spåra en vara från tillverkare till butik och bevisa att den är äkta.
  • Digitala ägarbevis: NFT:er används för att visa vem som äger ett digitalt föremål eller konstverk.
  • Finansiella tjänster: Automatiska avtal, gränsöverskridande betalningar och så kallad decentraliserad finans (DeFi).
  • Register och intyg: Försök pågår med allt från röstning till hälsodata, där svårföränderligheten är själva poängen.

Gemensamt för de flesta kryptovalutor är att de förlitar sig på en blockkedja i botten – du kan läsa mer om hur kryptovalutor använder blockchain och om vad en kryptovaluta egentligen är. För att hantera innehav behöver man dessutom en digital plånbok; vi förklarar separat vad en blockchain wallet är.

Fördelar och nackdelar med blockchain

Blockchain löser vissa problem väldigt bra och andra sämre. Här är de viktigaste för- och nackdelarna i korthet.

Fördelar:

  • Svår att manipulera: Den kedjade strukturen gör det mycket svårt att ändra historiken i efterhand.
  • Insyn: På offentliga kedjor kan vem som helst granska transaktionerna.
  • Inga mellanhänder: Deltagare kan göra affärer direkt med varandra utan en central auktoritet.
  • Tillgänglighet: Nätverket drivs dygnet runt och har ingen enskild punkt som kan slås ut.

Nackdelar:

  • Energiåtgång: Proof of work-kedjor som Bitcoin drar stora mängder el.
  • Skalbarhet: Många blockkedjor hanterar relativt få transaktioner per sekund jämfört med traditionella betalsystem.
  • Oåterkalleligt: En felaktig transaktion går normalt inte att ångra.
  • Osäkerhet och regelverk: Priset på kryptovalutor svänger kraftigt och lagstiftningen är fortfarande under uppbyggnad.

Vanliga missuppfattningar om blockchain

Eftersom tekniken ofta beskrivs i svepande ordalag är det lätt att få fel bild. Några av de vanligaste missförstånden:

  • ”Blockchain och Bitcoin är samma sak.” Bitcoin är en tillämpning av blockkedjeteknik, men tekniken kan användas till mycket annat.
  • ”Allt är helt anonymt.” De flesta offentliga kedjor är pseudonyma, inte anonyma. Transaktioner är synliga för alla och kan i vissa fall kopplas till personer.
  • ”Blockchain kan aldrig hackas.” Själva kedjan är svår att ändra, men plånböcker, växlingstjänster och dåligt skrivna smarta kontrakt kan absolut drabbas av intrång och buggar.
  • ”Allt borde ligga på en blockkedja.” Tekniken passar när man behöver gemensam, svårföränderlig data utan en betrodd central part. För mycket annat är en vanlig databas både billigare och snabbare.

Friskrivning

Den här artikeln är en teknisk förklaring av blockchain och utgör inte investeringsrådgivning. Kryptovalutor och andra kryptotillgångar är enligt Finansinspektionen förknippade med hög risk och bedöms som olämpliga för de flesta konsumenter; du kan förlora hela det insatta beloppet. Sedan 2024 gäller EU:s regelverk MiCA som stärker konsumentskyddet, men många risker kvarstår. Läs mer hos Finansinspektionen om kryptotillgångar innan du köper något. Vill du ändå komma igång har vi en neutral guide för hur du köper kryptovalutor.

Vanliga frågor (FAQ)

Kostar det något att använda en blockkedja?

Ja, oftast. De flesta offentliga blockkedjor tar ut en transaktionsavgift, på Ethereum kallad gas, som går till dem som bekräftar transaktionen. Avgiften varierar med hur hårt belastat nätverket är.

Kan uppgifter på en blockkedja raderas?

Nej, inte i praktiken. Själva poängen är att historiken ska vara svårföränderlig, så en gång bekräftad data går normalt inte att ta bort. Det skapar en konflikt med regler som GDPR:s rätt att bli glömd, vilket är ett av skälen till att känsliga personuppgifter sällan bör läggas direkt på en blockkedja.

Behöver man kryptovaluta för att använda blockchain?

Inte alltid. Offentliga kedjor kräver ofta kryptovaluta för att betala avgifter, medan privata och tillståndsbaserade kedjor som företag driver internt kan fungera helt utan något mynt.

Är blockchain lagligt i Sverige?

Ja. Själva tekniken är laglig, och att äga eller handla med kryptovalutor är tillåtet. Däremot gäller skatteregler på vinster och EU:s MiCA-regelverk för aktörer som erbjuder krypto­tjänster.